söndag 19 februari 2017

Skjutningar i Stockholm, Göteborg, Malmö

Min vana trogen ska jag nu kort sammanfatta en vetenskaplig artikel jag varit med och författat, artikeln i fråga av Sturup, Rostami, Gerell & Sandholm är i Security Journal, och har titeln Near repeat shootings in contemporary Sweden 2011 to 2015.

Studien är ett första steg att börja bygga upp kunskap om skjutningar i Sverige - ett ämne där det finns mycket lite forskning samtidigt som det är ett stort och ökande problem. I studien gör vi några enklare deskriptiva analyser, och fokuserar sedan på vad som kallas near repeat patterns - alltså det fenomen som innebär att det efter att ett brott har begåtts finns en förhöjd risk för ett nytt brott av samma typ i närheten inom några veckor. Det är väl etablerat för bostadsinbrott, där tjuvar ofta återvänder till närliggande hus efter ett lyckat inbrott, men har i USA också visats gälla för skjutningar (fast då med lite andra förklaringar). Vår studie är den första som studerar detta avseende skjutningar i Europa.

Vi har fått ut data från Stockholm, Göteborg och Malmö över skjutningar, och i fallet Malmö har datan rensats för att bli mer jämförbar med de andra städerna. Som jag tagit upp tidigare här på bloggen har det annars länge varit ett problem att Skånepolisen har en mycket vidare definition av skjutningar än Stockholm och Göteborg. Materialet omfattar 948 skjutningar i Stockholms län, Storgöteborg och Malmö plus Burlöv under åren 2011-2015. Flest är i Stockholms län (403), vilket knappast är förvånande med tanke på invånarantalet, men vi plockar också ut Stockholms kommun separat som står för ca hälften av skjutningarna i länet (197). Eftersom det trots rensning i Malmö-datan är troligt att det finns skillnader mellan de tre registren fokuserar vi dock på skjutningar med skadade eller dödsfall för att jämföra städerna då risken för felaktiga jämförelser därmed minskar. Vi noterar att det per capita är klart vanligast i Malmö, följt av Göteborg och sist Stockholm. I Malmö sker i genomsnitt en skjutning med dödligt utfall per år och 100 000 invånare, vilket är något högre än den totala mordfrekvensen i Sverige som helhet under tidsperioden. Skjutningar är också vanligare på sommaren än vintern, och med söndagar som vanligaste veckodag.

I analysen studerar vi sedan först den geografiska fördelningen av skjutningar i de tre storstäderna. I Stockholm och Göteborg är det ganska utspritt, med små kluster av bostadsområden som haft skjutningar placerade i utkanterna av städerna. I Malmö är det starkare koncentrerat, och i princip är stora delar av centrala Malmö ett stort kluster där skjutningar har tagit plats. Detta innefattar de utsatta områdena i staden, som till skillnad från Stockholm och Göteborg är svåra att avskilja från centrum.
Skottskadade per kvadratkilometer i Malmö och Burlöv 2011-2015. 
Huvudanalysen berör sedan frågan om near repeat patterns, och vi hittar signifikanta överrepresentationer för alla tre städerna. Eftersom skjutningar trots allt fortfarande är relativt ovanligt blir en del av sambanden lite instabila, men överlag kan sägas att det finns en ökad risk för en ny skjutning upp till ett avstånd om cirka 200-300 meter och två veckors tid efter en första incident. De exakta överriskerna varierar, men i Malmös fall är överrisken 4.78 inom 100 meter och 2 veckor, samt 3.24 mellan 100-200 meter och 2 veckor. Det här är väldigt stora överrisker, i USA har dessa siffror snarast legat på 1.3 eller liknande, vilket kanske delvis är ett resultat av att skjutvapenvåld är mycket ovanligare, men också mer koncentrerat i Sverige. Skjutvapenvåld går i vågor, och efter en skjutning är det vanligt att nya skjutningar följer. Det är ingen nyhet att så är fallet, men nu kan vi i viss mån börja sätta siffror på det.

För att förstå vad detta innebär är det också viktigt att betänka att även om risken är 4 gånger större så är risken fortfarande mycket liten. I Malmö sköts det under perioden lite mer än en gång per vecka, vilket per bostadsområde blir ca en gång vartannat år. I de utsatta områdena är risken betydligt högre, men det handlar fortfarande om en väldigt låg risk för en skjutning, och vi visar att 23% av skjutningarna i Malmö följs av en ny skjutning inom fyra veckor och 300 meter. Vi behöver i framtiden förfina dessa analyser och nå en betydligt större precision för att öka användbarheten av denna kunskap. Samtidigt är det här ett viktigt första steg mot att öka kunskapen om skjutvapenvåld i Sverige, och jag är väldigt glad över att ha blivit inbjuden att få delta i studien av Joakim Sturup.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar